Jaha, då har jag nästan varit hemma i Sverige i en vecka och jag tycker fortfarande de känns lite sjukt. De känns fortfarande helt overkligt att faktiskt va hemma. Samtidigt som de bara va en vecka som jag satt med min amerikanska familj och pratade med dom, så känns de som de är låååångt borta!! Vilket också är en knäpp känsla. Men ska hålla kontakten med dom så mycket som möjligt, har skypat med barnen och skickat lite sms med min värdpappa. Så så lätt blir de inte av med mig :P Fick ett sms av min värdpappa några dagar efter jag kom hem där han skrev att barnen hade typ brutit ihop efter jag hade åkte och att de hela tiden påminnde Howie med hur mycket de saknade mig. Saknade och älskade ungar!!
Jag va rädd för att komma hem och för att jag skulle bli deprimerad, men att komma hem och bara vara är mycket, mycket skönare än vad jag trodde de skulle vara :) De känns inte som om jag har varit borta, utan de rullar på som vanligt :P Och jag inser mer och mer saker som jag faktiskt har saknat. Så de är skönt att komma tillbaka!!
Måste ju berätta om den fina överraskningsfesten som bästa mamma hade fixat för mig också när jag kom hem. Jag hade inte den blekaste anning om de, och hon hade ju varit jätte rädd för att någon skulle försäga sig. Men icke sa nicke!! Alla lyckades hålla truten :P Och de blev bara såååå lyckat :)) Jag landade i Köpenhamn vid 15:50 och ca 1 timme senare kom jag ut och skulle möta mamma och pappa efter 13 månader. Lite nervöst va de kan jag erkänna, men de va bara så skönt att se dom och lite tårar blev de från oss alla :) Sen blev de massa snack i bilen på väg hem och när vi kör in på vår gata, så bara står alla där. OCh jag blev så jäkla chockad så ni annar inte!! Kommer inte riktigt ihåg min reaktion, bara att jag va så glad och chockad över att se alla. Så de blev ett stort kramkalas, och sen blev de saknade smörgåstårta och annanspaj :)) MUMS!!!
Så första veckan i Sverige har varit över alla förväntningar och bara så skönt att bara ta igen all tid jag har missat på detta året med alla. Sweden is much better then I remembered!!
Så detta är mitt sista inlägg här på samaupair och jag kommer nu efter jag har kommit hem inte skriva mer på bloggen. Det är mycket mer jobb än vad jag trodde, och jag är lite lat ;) haha.. Men jag vill i alla fall tacka alla er som har följt mig och stöttat mig i de svåra och varit glad med mig i de roliga :)) Vill avsluta med att säga jag har haft ett av de bästa året i mitt liv och jag kommer aldrig glömma detta året, som har format mig mycket till den jag är idag. Och tack till alla underbara människor som jag har möt på min väg och till min andra familj i New Jersey.
Och ett stort tack till världen bästa föräldrar som faktiskt hjälpte mig att göra detta möjligt. Utan er och all den hjälp som ni har gjort för mig, hade detta aldrig varit möjligt. Jag älskar er mamma och pappa, ni är bara bäst!! <3
Första bilden på mig och NY...
...och sista bilden på mig och älskade NY
